Ett märkligt skådespel: – När värdeFULLT blir värdeLÖST
Det pågår ett märkligt skådespel i vår samtid. Samtidigt som artificiell intelligens beskrivs som omvälvande, fortsätter vi att organisera utbildning, arbete och kompetens kring färdigheter som bygger på ett antagande som inte längre stämmer.
Att uttrycksform fortfarande är flaskhalsen.
Den är inte det längre.
Vi fortsätter att träna människor i att skriva, läsa, sammanfatta, presentera, dokumentera och analysera, trots att dessa aktiviteter i praktiken redan kan utföras automatiskt, i rätt kvalitet, i rätt form, på begäran.
Detta är inte en gradvis förändring. Det är ett trendbrott i hur värde skapas.
När uttrycksform inte längre är en bristvara upphör den att bära ekonomiskt värde
I hundratals år har mänskligt kunnande varit bundet till uttrycksform. Den som kunde skriva hade inflytande. Den som kunde läsa hade tillgång. Den som kunde formulera sig blev relevant.
Detta skapade ett stabilt samband mellan färdighet och marknadsvärde.
Generativ AI bryter detta samband fullständigt.
När det räcker att kunna uttrycka vad man menar, muntligt eller i fragment, för att text, bild, presentation, analys och rapport ska uppstå automatiskt, då försvinner bristen.
Och utan brist finns inget marknadsvärde.
Viktigt är inte samma sak som värdefullt
Här krävs en obekväm men nödvändig distinktion.
Något kan vara viktigt utan att vara värdefullt på en marknad.
Att kunna skriva är fortfarande viktigt. Att kunna läsa är fortfarande viktigt. Att kunna uttrycka sig är fortfarande viktigt.
Men marknaden betalar inte för det som är viktigt. Marknaden betalar för det som är efterfrågat och där det råder brist.
Detta är inte cynism. Det är definitionen av värde i ett ekonomiskt system.
När AI gör det möjligt för nästan vem som helst att producera text, sammanfattningar, analyser och presentationer utan att behärska formen, då upphör dessa färdigheter att vara bristvaror.
De kan fortfarande vara personligt meningsfulla. De kan fortfarande vara bildande. De kan fortfarande vara utvecklande.
Men de är inte längre det marknaden konkurrerar om.
Vad som faktiskt har hänt
Det avgörande skiftet är detta: – Mening har frikopplats från uttryck.
Tidigare krävdes det år av träning för att överföra en tanke i accepterad form. I dag räcker det att "peka på" tanken, så skapas formen automatiskt.
- Att kunna skriva tappar i marknadsvärde, eftersom AI skapar färdig text direkt från tal.
- Att kunna läsa tappar i marknadsvärde, eftersom AI kan förklara innehåll utan att någon behöver läsa.
- Att kunna sammanfatta tappar i marknadsvärde, eftersom sammanfattning sker automatiskt.
- Att kunna formulera sig väl tappar i marknadsvärde, eftersom även råa tankar kan göras stringenta.
- Att kunna göra presentationer tappar i marknadsvärde, eftersom presentationer genereras direkt från idéer.
- Att kunna skriva rapporter tappar i marknadsvärde, eftersom rapporter skapas från data och samtal.
- Att kunna dokumentera tappar i marknadsvärde, eftersom allt kan transkriberas och struktureras automatiskt.
- Att kunna analysera standarddata tappar i marknadsvärde, eftersom analysen görs snabbare av maskiner.
- Att kunna visualisera tappar i marknadsvärde, eftersom visualisering sker direkt från beskrivning.
- Att kunna producera innehåll tappar i marknadsvärde, eftersom produktion inte längre är en bristvara.
Detta innebär inte att dessa färdigheter försvinner. Det innebär att de slutar vara något man får betalt för. Och förmodligen något som väldigt få människor kommer att sysselsätta sig med framöver. Maskinerna gör jobbet åt oss.
Missförståndet som bromsar insikten
Många försöker rädda värdet genom att säga att människor fortfarande behöver vara duktiga på form, bara snabbare, smartare, med bättre verktyg.
Det är att missa poängen.
När en färdighet inte längre är nödvändig för att skapa resultat, spelar det ingen roll hur bra du är på den. Den ger inget försprång. Den skapar ingen brist. Den ger inget pris.
- Att vara bäst på att skriva spelar ingen roll när skrivandet är gratis.
- Att vara snabbast på att sammanfatta spelar ingen roll när sammanfattning sker omedelbart.
- Att vara skicklig på presentationer spelar ingen roll när presentationen uppstår automatiskt.
Marknaden premierar inte skicklighet i överflöd.
Den nya flaskhalsen, och varför den är obekväm
Det som återstår när formen har tappat sitt marknadsvärde är inte teknik.
Det är omdöme.
Omdöme är svårt att definiera, svårt att mäta och svårt att automatisera.
- Att avgöra vad som är relevant.
- Att se konsekvenser innan de blir synliga.
- Att skilja signal från brus.
- Att förstå sammanhang snarare än innehåll.
- Att veta när ett svar är tillräckligt bra och när det är farligt.
Här råder fortfarande brist. Och där det råder brist finns ett marknadsvärde.
Konsekvenser för utbildning och arbetsliv
Vi utbildar fortfarande människor i färdigheter som var värdefulla när formen var knapp.
- Vi mäter fortfarande minneskunskaper, trots att minneskunskaper blivit triviala.
- Vi examinerar fortfarande produktion, trots att produktion är gratis.
- Vi belönar fortfarande korrekt form, trots att korrekt form inte längre är ett konkurrensmedel.
Detta skapar ett glapp mellan utbildning och verklig efterfrågan.
Inte ett kompetensglapp, utan ett värdeglapp.
Den obekväma slutsatsen
Vi har förväxlat det som är viktigt för människan med det som är värdefullt på marknaden.
Det ena utesluter inte det andra. Men de är inte samma sak.
Personlig bildning, uttrycksförmåga och intellektuell utveckling försvinner inte. Men de är inte längre det som avgör vem som får betalt.
Frågan är därför inte hur vi ska göra människor bättre på att skriva, läsa eller presentera.
Frågan är: – Vilka förmågor återstår när nästan alla kan uttrycka nästan allt, i vilken form som helst?
Den som tar den frågan på allvar nu kommer att ligga långt före. Alla andra fortsätter att investera i färdigheter som redan har förlorat sitt marknadsvärde.
Och marknaden är, som bekant, obarmhärtigt konsekvent.
Den bryr sig inte, nämligen.
//Lena & Dennis
www.aistrateg.se
Kommentarer
Skicka en kommentar