När tillväxt inte längre behöver fler människor

Det fanns en tid då framtiden var ganska enkel att föreställa sig. 

Fler människor innebar fler arbetande händer, fler hjärnor som tänkte nya tankar, fler idéer som kunde blir uppfinningar och företag. Tillväxtkurvan lutade uppåt, men långsamt.

Det var så vi lärde oss att ekonomier fungerar.

Nu är vi på väg in i något som inte riktigt följer den berättelsen. Det är som om någon tagit det gamla sambandet fler människor ger fler idéer och klippt av tråden.

Den nya idélådan kräver inga födslar. Endast mer beräkning.

Den gamla logiken: människor in, idéer ut

Om man drar ut mänsklighetens ekonomi på en graf ser det först ut som en lång, platt linje. I århundraden hände nästan ingenting. Sedan, för några hundra år sedan, börjar kurvan böja av uppåt. Industrialiseringen.

Vi blev fler. Vi började leva längre. Fler barn överlevde. Varje extra liv var en potentiell bärare av nästa idé, nästa metod, nästa förbättring.

Det var inte särskilt snabbt. Men det fanns ett ungefärligt samband. Befolkning växer, idéer växer, ekonomin växer. Och vi har inrättat våra institutioner efter den logiken.

Pensionssystem. Skolväsen. Skattesystem. Karriärvägar.

Alla bygger på antagandet att det är människor som är den begränsande resursen.

En helt ny infallsvinkel: idéproduktion utan demografi

Nu sitter vi plötsligt med maskiner som kan läsa, skriva, resonera, föreslå och förbättra. Modeller som går att kopiera i princip gratis, så länge vi matar dem med beräkningskraft.

Det betyder att den gamla slingan fler huvuden fler idéer inte längre är ensam på scenen.
Vi får en ny slinga: mer beräkning fler idéer.

Beräkningskraft skalar upp saker och ting, på ett helt annat sätt än människor.
Ingen barnafödsel. Ingen skolgång. Ingen folkbokföring. Bara fler chip, bättre optimering, mer data.

Konsekvensen är svindlande om man drar ut den.
Istället för en värld där vår förmåga att tänka nytt växer ungefär i takt med befolkningen, får vi en värld där idélådan kan växa exponentiellt, oberoende av hur många vi är.

Det är inte science fiction. Det är bara en annan typ av flaskhals.

När din lön bryr sig om priset på beräkning

Vi har vant oss vid att prata om löner i termer av utbildning, efterfrågan, fack, förhandling, kultur.

Men tänk ett steg till.
Om en viss typ av uppgift kan utföras av en modell, och modellen gör jobbet tillräckligt bra, vad händer då med lönen för den som gör samma sak manuellt?

På sikt är det svårt att motivera att betalningen för en människa ska ligga långt över kostnaden för att köra modellen.
Inte för att någon är elak, utan för att konkurrensen drar åt det hållet.

I vissa yrken blir ditt lönegolv plötsligt beroende av elpris, chipkostnad och effektiviteten i träningskluster i Arizona, Korea eller någon annanstans.

Det är en märklig tanke.
Att ens värdering på arbetsmarknaden inte bara beror på vad man kan, utan också på hur snabbt grafikkort utvecklas.

Världen där vissa saker blir nästan gratis och andra orimligt dyra

Vi får samtidigt en till synes paradoxal effekt.

Allt som kan produceras med hjälp av väldigt skalbar digital intelligens har en tendens att rasa i pris. Text, kod, bilder, analys, till viss del beslut. När marginalkostnaden går mot noll följer priset gärna efter.

Men allt som kräver fysisk närvaro, mänsklig omsorg, händer på plats, kommer att spela efter en annan logik.

Det gör att vi kan röra oss mot en värld där:

• tusen timmars skräddad analys kostar mindre än ett dygn på ett korttidsboende

• en virtuell lärare i alla ämnen är gratis, medan en mänsklig mentor blir en lyxprodukt

• konstgjorda vänner är hur billiga som helst, medan en kväll med riktiga vänner får en helt annan prislapp, i pengar eller tid

Det går att hävda att detta redan har börjat. Men vi har bara sett början.

När framtiden blir så lönsam att räntan drar iväg

Det mesta vi gör i dag är byggt på en relativt modest tillväxttakt. Några procent om året. Det ger rimliga räntor, hanterbara lån, hyfsat stabila kalkyler.

Men i en värld där idéer produceras i en rasande fart, där nya produkter, tjänster och genombrott staplas på varandra, ändras spelreglerna för kapitalet också.

Om framtiden ser extremt lönsam ut, blir det svårare att få människor att skjuta upp konsumtionen.
Varför spara i dag om du ändå tror att inkomsterna exploderar imorgon?

För att locka fram sparande kan räntorna behöva gå upp rejält.
Vi är vana vid att se höga räntor som ett problem. Men i den här logiken är de en bieffekt av en värld där vinsterna där framme är så stora att vi knappt kan föreställa oss dem.

Tänk dig vad det gör med skuldsatta hushåll, kommuner, stater som redan balanserar på gränsen.

Länder som missar språnget

Kapital är rastlöst. Det letar efter avkastning.

Om det växer fram kluster där digital intelligens, energi, infrastruktur och talang samlas, och avkastningen där blir extrem, så kommer pengar att rinna dit.

Det talas ofta om att AI ska "komma alla till del". På lång sikt kan mycket mycket väl spridas. Modeller kopieras, metoder sipprar ut, verktyg blir billiga.

Men det finns ett fönster där skillnaderna kan öka dramatiskt.
Länder, regioner och branscher som inte förmår få in generativ intelligens i sina produktionssystem riskerar inte bara att halka efter. De riskerar att se kapitalet flytta ut.

Inte för att någon straffar dem. Utan för att alternativkostnaden blivit för hög.

Supertillväxt i massdemokratins tid

När den förra stora ekonomiska omvandlingen tog fart hade de flesta människor ingen rösträtt. De som förlorade på kort sikt, eller trodde att de gjorde det, kunde protestera, men inte rösta bort hela experimentet.

Den här gången ser det annorlunda ut.

Vi har fullt utvecklade massdemokratier, nervsystem av sociala medier, och en befolkning som i realtid kan följa varje svängning på börsen, varje rubrik om "AI tar jobben", varje tecken på orättvisa.

Vi har också helt nya möjligheter att övervaka, profilera och påverka människor med hjälp av samma teknik som driver tillväxten.

Det är en farlig kombination om vi inte tänker efter.
Supertillväxt plus superfragmenterad opinion plus superstarka styrsystem.

Ingen vet exakt vad det leder till. Men det mesta pekar på att politiken inte kommer att bli lugnare.

Om det här är fortsättningen, inte avvikelsen

Det kanske mest utmanande perspektivet är att betrakta allt detta inte som ett brott i historien, utan som en fortsättning.

Vi har levt i trehundra år där mänskligheten gradvis vant sig vid att varje generation är rikare än den förra, att det går att ta ut framtida tillväxt i förskott, att marginalerna ökar.

Kanske är det här bara nästa steg i samma berättelse. Produktion av idéer frigjord från befolkningstillväxt. Intelligens som en skalaresurs på riktigt.

Om det är så, är frågan inte om vi ska "stoppa" utvecklingen, utan hur vi ska leva med den.

Tre frågor jag tycker att vi bör ställa oss nu

Istället för att fastna i standardfrågan "kommer jobben att försvinna" vill jag föreslå tre andra frågor, som kanske ligger närmare kärnan:

1. Vilka delar av vår ekonomi vill vi absolut inte lägga i händerna på automatisk idéproduktion, oavsett hur lönsamt det verkar?

2. Hur skapar vi samhällssystem där mänsklig närvaro, omsorg och integritet kan ha ett högt värde, utan att samtidigt reserveras för ett fåtal?

3. Vad behöver en människa kunna och vara i en värld där hennes intellektuella kapacitet inte längre är den knappaste resursen?

Det är frågor som inte ger snabba svar.
Men de tvingar oss att se längre än rubrikerna om "effektivisering" och "chatbottar i kundtjänst".

De tvingar oss att ta på allvar att ekonomin håller på att få en ny grundkomponent.
Inte bara fler maskiner. Utan fler idéer per tidsenhet än vi någonsin haft.

Och mitt i allt detta står vi, fortfarande med samma gamla mänskliga nervsystem, samma oro för att bli lämnade utanför, samma längtan efter mening.

Kanske är den verkligt viktiga uppgiften inte att lära oss använda nästa verktyg, utan att uppdatera vår bild av vad tillväxt, arbete och värde faktiskt betyder när framtiden inte längre behöver fler människor för att få fler idéer.

//Lena och Dennis
www.aistrateg.se