Aistrateg.se, blogg

Vad AI egentligen betyder för ledarskap och HR När nya AI-system lanseras pratas det ofta om teknik, modeller och prestanda. Men den verkliga förändringen handlar inte om datorer. Den handlar om arbete, ansvar och hur organisationer leds. AI har gått från att vara ett stöd till att bli en faktisk medarbetare. Inte i juridisk mening, men i praktisk. Den kan analysera, skriva, planera, sammanställa och dra slutsatser i en takt som tidigare krävde hela team. För ledare och HR innebär detta ett grundläggande skifte. Frågan är inte längre om tekniken fungerar, utan vad den gör med roller, kompetenser och sättet vi organiserar arbete på. När kunskapsarbete förändras i grunden Många jobb som i dag uppfattas som kvalificerade bygger på analys, struktur och beslutsunderlag. Det kan handla om att ta fram rapporter, göra kalkyler, formulera strategier eller sammanställa beslutsmaterial. Det som är nytt är att AI nu kan utföra stora delar av detta arbete självständigt. Det betyder inte att ...

Alla människor har lika mycket tid. Ändå finns det de som gång på gång åstadkommer mer, med högre kvalitet och utan att förbruka sig själva. Skillnaden sitter sällan i kalendern och nästan aldrig i fler knep. Den sitter i vad man väljer att ge sin uppmärksamhet. Generativ AI har gjort detta tydligare än någonsin. När text, bilder, kod och analys kan skapas på sekunder blir tid plötsligt en allt sämre förklaringsmodell. Det är inte längre bristen på timmar som begränsar oss, utan bristen på omdöme, riktning och fokus. De mest effektiva ledarna försöker inte pressa in mer i veckan, trots att AI nu gör det möjligt. De gör färre saker, men med större närvaro och tydligare ansvar. De använder AI för att förstärka sitt arbete, inte för att fylla varje tomrum. De låter inte tekniken dra dem i alla riktningar. De väljer fokus. Många råd om produktivitet har snabbt anpassats till AI. Automatisera detta. Effektivisera det där. Det kan vara kraftfullt, men ofta missar även dessa råd kärnfrågan: v...

Det fanns en tid då framtiden var ganska enkel att föreställa sig.  Fler människor innebar fler arbetande händer, fler hjärnor som tänkte nya tankar, fler idéer som kunde blir uppfinningar och företag. Tillväxtkurvan lutade uppåt, men långsamt. Det var så vi lärde oss att ekonomier fungerar. Nu är vi på väg in i något som inte riktigt följer den berättelsen. Det är som om någon tagit det gamla sambandet fler människor ger fler idéer och klippt av tråden. Den nya idélådan kräver inga födslar. Endast mer beräkning. Den gamla logiken: människor in, idéer ut Om man drar ut mänsklighetens ekonomi på en graf ser det först ut som en lång, platt linje. I århundraden hände nästan ingenting. Sedan, för några hundra år sedan, börjar kurvan böja av uppåt. Industrialiseringen. Vi blev fler. Vi började leva längre. Fler barn överlevde. Varje extra liv var en potentiell bärare av nästa idé, nästa metod, nästa förbättring. Det var inte särskilt snabbt. Men det fanns ett ungefärligt samband....