Aistrateg.se, blogg

För inte så länge sedan var webben en plats vi besökte. Vi öppnade webbläsare, klickade på länkar och konsumerade innehåll skapat av människor för människor. Upplevelsen utformades med mänsklig användning i åtanke - knappar tillräckligt stora för fingrar, färger anpassade för mänskliga ögon och flöden som följde vårt sätt att tänka. Men nu knackar en ny gäst på dörren. AI-agenter börjar utforska webben, inte som passiva verktyg styrda av människor, utan som självständiga aktörer. Plötsligt måste webben fungera inte bara för oss, utan också för dessa digitala varelser som navigerar, läser och samspelar på ett grundläggande annorlunda sätt. Det förändrar det mesta. Webbutveckling handlar inte längre bara om att skapa en tilltalande upplevelse för mänskliga besökare. Nu måste vi också tänka på "Agent Experience" (AX) - hur AI-agenter upplever och samspelar med det vi bygger. När agenter kan skapa kod, producera innehåll och navigera gränssnitt på egen hand, måste vi ompröva gr...

Vilka är våra största konkurrenter? Svaret är enkelt: amatörerna . Tidigare var konkurrensen tydlig. Våra konkurrenter var andra etablerade företag med resurser, nätverk och erfarenhet likvärdiga våra egna. Vi konkurrerade på villkor vi förstod, enligt regler som vi själva hade varit med om att skapa. Men tiderna har förändrats. AI har vänt upp och ner på spelplanen. Nu behöver man inte vara stor, förmögen eller ens erfaren för att utmana de etablerade aktörerna. Idag kan en passionerad amatör, utrustad med en smart AI-lösning, snabbt bli en verklig konkurrent och ta betydande marknadsandelar. Vad är det egentligen som händer? AI demokratiserar möjligheterna. Specialkunskaper och lång branscherfarenhet är inte längre avgörande för att lyckas. Amatörerna är snabbare, rörligare och mindre rädda för att göra fel. De vågar experimentera och använder AI på sätt som tidigare krävde stora ekonomiska resurser. Generativ AI skapar högkvalitativa texter, bilder och marknadsföringsmateri...

Det finns en klassisk historia som sätter fingret på ett vanligt problem: En man står under en gatlykta mitt i natten och letar efter sina borttappade nycklar. En förbipasserande stannar och frågar: – Var tappade du dem egentligen? – Där borta, vid hörnet. – Men varför står du här och letar då? – För det är ju här det är ljust! Historien är absurd – och ändå precis vad många HR-avdelningar gör varje dag. Skillnaden är bara att HR:s "tappade nycklar" är tydliga svar på viktiga frågor om anställningsvillkor, kollektivavtal och personalpolicyer. Deras ”gatlykta” är utdaterade personalhandböcker, tröga intranät eller kollegor som ”nog vet” – men som egentligen bara gissar. Problemet är att det kostar tid och pengar att leta där svaret inte finns. Att låta högt kompetenta HR-specialister lägga timmar på att manuellt gräva fram information är ungefär lika smart som att anlita en stjärnkock till att koka snabbmakaroner – möjligt, men knappast bra användning av resurserna. Det parado...